Uteblivna ingivelser kan verkligen verka förslöande, om man tillåter sig själv.
Under en filmvisning i 33an under våren 2008,
tema Slavoj Žižek så tillfrågades jag vart begär uppstår.
Det var en intressant fråga,
och jag blev både rädd och provocerad utav den.
Så enligt mina dåvarande metoder,
så förträngde jag helt enkelt frågan.
Nu under den senaste månaden
(Okt/Nov 2009)
så har jag inte tilldelats de ingivelser
och impulserna som jag vanligtvis brukar belönas med.
Rösterna och inspirationen har ersätts med
en tomhet. Inga drömmar
utan istället faktiska
fysiska manifestationer.
För att råda bot på drömöknen
så har jag sedvanligt
tilltagit mina trix.
Följt upp tidigare tankar
och ingivelser,
lyssnat på ny musik,
kommunicerat med nya människor,
strävat efter att överraska mig
själv på alla de sätt jag kommit på.
Istället för svar och riktning så frågar jag mig bara,
vart kommer dessa ingivelser ifrån?
De vanligaste situationer då
de uppkommer är i drömmar,
rekommendationer eller genom
oförutsägbara, symboliska sammanträffanden.
Neurogenesen är processen som skapar nya hjärnceller.
Tidigare hävdade många att hjärnan hade ett fixerat antal hjärnceller
och att inga nya skapades.
Detta stämmer alltså inte längre.
Neurogenesen är viktigt för att man skall kunna lära sig nya saker
och för att minnet skall kunna fungera korrekt.
Brist på nya hjärnceller kan leda till depression.
Kronisk stress och åldrande kan leda till att tillväxten av nya hjärnceller minskar.
Genom att träna sin kropp och sitt sinne
så kan man aktivt påskynda neurogenesen.
Sitt sinne kan man träna genom att testa och lära sig nya saker,
tänka på problem utifrån nya perspektiv
och genom att försätta sig själv i främmande situationer.
Ju fler perspektiv du testar och ju rikare miljö du har,
desto färskare hjärna får du.
För att ta ett klassiskt exempel så kan jag nämna Leonardo da Vinci.
Han var förutom målare även ingenjör,
arkitekt, musiker, botanist samt författare.
Vissa skulle hävda att han föddes intelligent,
och att han därför hade möjligheten
att fördjupa sig inom alla dessa fält.
Neurogenesen leder en dock att istället dra slutsatsen
att han utvecklade sin intelligens
(och därmed drog helt andra slutsatser än sina dåtida medmänniskor)
för att han fördjupade sig inom så olika fält.
Hej hallÃ¥ alla glada 🙂 !
Sedan våren har en del grejor hänt i mitt liv som varit både omstörtande och fantastiska.
Dags för en recap över händelser och projekt!
April
I våras flyttade jag och Sanna till Krukmakargatan från Hagaparken.
Denna flytt var skön på alla de sätt för att vi kom närmare våra kompisar i stan, och det var första gången vi verkligen bodde själva.
Vi jobbade på med Caretunes också, fick lite inspiration och hjälp utav Emil från Openworks.
Maj
Inte mycket hände här.
Juni
Jag brukar årligen delta på ett dansläger på Fårö som instruktör. Det är en grym upplevelse med skön gemenskap, nya bekantskaper och massor av glädjeämnen.
Här någonstans började jag fundera över om det inte vore härligt med en egen bostad också. Under tiden som jag jobbat på Fröjd så har jag kunnat lägga undan en del pengar, tillräckligt för en bostadsrättsinsats.
Och sÃ¥ blev jag sjuk ocksÃ¥, under semestern. Skönt att ha det avklarat 🙂 !
Augusti Bilresa till Härjedalen med Fjällbröderna.
Vi fiskade, tältade och utforskade Bruksvallarna.
Första natten hittade vi inget bra stället att slå upp tältet på. Istället hittade vi en privatfest.
Vi fick bo i deras andra, skitstora och skitfina hus. Grymt generöst!
Alla fiskade och alla utom jag fick napp. Som tur var 😉 .
September
Inflyttningen i lägenheten gick inte smärtfritt, men det var fett nice, både processen och slutresultatet.
Mycket fix och trix med allt som man inte tänker på men som tillkommer en sådan sak.
Jag och Sanna slutade kalla oss pojkvän och flickvän, vilket var bra!
Nu verkar bÃ¥da mycket gladare och generellt mer peppade pÃ¥ livet 🙂 !
Oktober En ransoneringsbok som jag fotograferade hos min farmor och farfar på Gotland.
Utdrag från min farmors fars skissbok. Han jobbade som tapetserare.
Mycket spännande!
Jag var på Skansen med delar av min första familj, Kim & Håkan och Kaspian! Det var awesome, björnar, vargar och massor av påfåglar! Fick t o m se en älg.
Besökte Norrköping för inflyttningsfest i Casa Magnusson, Ekedahl och Viotti.
Sistnämnda har lätt snyggaste efternamnet 🙂 !
Vacker arkitektur, trevliga invånare och duktiga frisörer. Passade även på att hälsa på mina kusiner!
Caretunes är just nu ett pausat projekt. Inväntar Flattr, då jag misstänker att de redan har gjort det som Caretunes skulle bli. Skall bli spännande att se!
Under tiden så fokar jag min tid på mer privata projekt och personlig utveckling.
Planerar just nu ett vspel, samt en resa till en annan kontinent!
Chao slong!
All of these web services are easy to use and free.
I love to use them, they keep my head clear and makes my life easier.
The data and content that I produce is stored on their servers and very often there is not an option to store it elsewhere. I usually think that this is a feature, but lately I’ve gotten more and more concerned about it.
Is this really what we wanted the Internet to become?
Web 2.0 seems like interactive television, and these services fit good as channels.
The Internet is decentralized, open and free.
What happens if Flickr dies, or Google? Facebook? The power of the Internet is that it’s decentralized by nature. If one server goes down, it doesn’t mean that any other one will. That’s how it should be!
There are a lot of different initiatives out there promoting data portability between different services. Mostly it seems to be a matter of comfort:
Why should I have to re-enter the same data (name, age, occupation etc) when it’s already available at one place?
Ownership of their own personal information, including:
their own profile data
the list of people they are connected to
the activity stream of content they create;
Control of whether and how such personal information is shared with others; and
Freedom to grant persistent access to their personal information to trusted external sites.
Sites supporting these rights shall:
Allow their users to syndicate their own profile data, their friends list, and the data that’s shared with them via the service, using a persistent URL or API token and open data formats;
Allow their users to syndicate their own stream of activity outside the site;
Allow their users to link from their profile pages to external identifiers in a public way; and
Allow their users to discover who else they know is also on their site, using the same external identifiers made available for lookup within the service.
This is all jolly and good 🙂 ! A little less than a year later, all sorts of initiatives to make the different networks more open popped up! OpenSocial is one.
The data pwnage and location problem still exist though, and I’ve not yet heard about a solution to it. Is this the next big question for all of these services? When will the users demand full control over their data?
As the Internet matures, so does it’s users.
And then it’s only a matter of time and a few scandals.
I visited a squat in Bologna 2006.
At that squat I met an artist who were painting the building to look as a person-something.
Now, that same artist have posted a few videos at Vimeo and they are a-m-a-zing!
Look for yourself 🙂 !
