För några veckor sedan så började jag läsa lite på janford.se. Där skriver Katja Janford väldigt påtagliga och vackert vardagsbeskrivande stycken om kärlek på olika sätt. Rekommenderar alla att ta del utav det, mycket fint skrivet alltså.

Och nu då? Anekdoterna visar vägen.

Kan man vara förälskad utan att ha något objekt att förälska sig i? Det vet jag inte, men objektet behöver inte finnas på riktigt. Ett utav mina egna tidigaste kärleksminnen var när jag i en dröm blev bjuden på tårta utav den tecknade Onsdag i Familjen Addams. Detta var när jag gick i förskolan, så jag var ca 4 år gammal. Dagen som följde hade jag en stark stark förbindelse till denna karaktär, jag undrade över vad förälskelsen innebar och om det inte kunde vara så att hon egentligen fanns någonstans därute. Men om hon gjorde det, skulle jag då kunna älska henne i otecknat tillstånd? Det var tveksamt, ansåg jag då.

Idag skulle jag nog dra samma slutsats.

Jag har fÃ¥tt en ny planta – Söta. Det är en rödbeta. Söta fÃ¥r knappt plats i krukan, och växer i rekordfart. Nästan lika snabbt som Viljan, vars blad ni kan skymta i bakgrunden. Viljan är en pakistansk mango, som verkligen ville bli planterad. När jag köpte frukten sÃ¥ hade den redan börjat gro lite. Till höger stÃ¥r Den Stolte. Det är en grape som har förtjänat sitt namn. Den Stolte har överlevt en semesterperiod, ett kylskÃ¥p och en svensk vinter.

I lördags slukade jag årets första semla i goda vänners rum. Johnny gjorde kaffet, och det blev väldigt gott!