För några veckor sedan så började jag läsa lite på janford.se. Där skriver Katja Janford väldigt påtagliga och vackert vardagsbeskrivande stycken om kärlek på olika sätt. Rekommenderar alla att ta del utav det, mycket fint skrivet alltså.

Och nu då? Anekdoterna visar vägen.

Kan man vara förälskad utan att ha något objekt att förälska sig i? Det vet jag inte, men objektet behöver inte finnas på riktigt. Ett utav mina egna tidigaste kärleksminnen var när jag i en dröm blev bjuden på tårta utav den tecknade Onsdag i Familjen Addams. Detta var när jag gick i förskolan, så jag var ca 4 år gammal. Dagen som följde hade jag en stark stark förbindelse till denna karaktär, jag undrade över vad förälskelsen innebar och om det inte kunde vara så att hon egentligen fanns någonstans därute. Men om hon gjorde det, skulle jag då kunna älska henne i otecknat tillstånd? Det var tveksamt, ansåg jag då.

Idag skulle jag nog dra samma slutsats.