För lite mindre än en vecka sedan godkände alltså riksdagen den debatterade signalspaningslagen.
Tanken med lagen sägs vara att kunna förutspå och förhindra eventuellt kommande terrorattacker.
Detta skall man kunna göra genom att avlyssna all digital trafik som passerar Sveriges gränser. ALL trafik lämnar Sverige, innan den kommer tillbaka. De flesta som kan något om Internet vet detta.

Echelon, USA’s motsvarighet fanns lÃ¥ngt innan den 11 September 2001, och det lyssnar av hela världens digitala trafik (Se Wikipedia om Echelon).
Vissa spekulanter hävdar att FRA vill kunna avlyssna den ryska digitala trafik som går igenom Sverige.
Rent instinktivt så tror jag att ovanstående argument är struntprat, mycket diffusa anledningar som möjligtvis skulle ha gått hem under kalla kriget, men inte idag.

Varför godkändes denna lag?

NÃ¥gra tankar kring det hela:

  1. Idag finns det mycket enkla metoder att använda Internet krypterat. Självklart använder alla terrorister detta, och inte ens FRA’s toppmoderna teknik kan ta sig igenom sÃ¥dan kryptering, det gÃ¥r praktiskt taget inte. I och med den nya lagen sÃ¥ kommer även vanliga Svenssons att börja kryptera sin digitala aktivitet. Detta innebär mer brus i kanalen, svÃ¥rare avlyssning och mindre utdelning. Tidigare sÃ¥ har denna avlyssning skett ÄNDÃ… och i det dolda. Det mÃ¥ vara uselt ur integritetssynpunkt, men lÃ¥ngt sÃ¥ mycket effektivare om man vill fÃ¥ en bra avlyssning. Varför var det ni lagförde detta, nu igen?
  2. I Sveriges riksdag så finns det 349 ledamöter, varav 67 inte ens kom till röstningen kring detta förslag. Varför?
  3. Detta är inte ett representativt beslut. Det uppskattas att bara ca 15 % utav befolkningen stödjer lagen. Ända röstade bara en ledamot emot förslaget. Resterande 280 röstade ja. Vissa utav dem hävdade att “..det var ett mycket jobbigt beslut…” och det verkar som om att mÃ¥nga har fÃ¥tt piskats utav partiet för att rösta positivt. Varför?
  4. Många stora internationella IT-bolag vägrar nu att investera i Sverige på grund utav den nya lagen. Bland annat så har företrädare för Google nu jämfört Sverige med Saudiarabien och Kina och lovar att aldrig ställa några servers i Sverige, vilket är mycket olyckligt. Detta ligger helt emot den politik som den borgerliga alliansen annars förespråkar. Så min fråga blir återigen: Varför?
  5. SÄPO har beklagat sig över detta förslag (som nu är lag), och så även Rikspolisstyrelsen (Se GP).
  6. Finns det nÃ¥gon kontroll utav dem som utvecklar FRA’s mjukvara, och kontroll utav själva mjukvaran sÃ¥ att ingen information skickas vidare? Självaste lagen känns som det största säkerhetshotet i sammanhanget. Jag kan tänka mig att mÃ¥nga kommersiella intressen är beredda att betala mÃ¥nga miljarder för sÃ¥dan information.

Varför, varför och än en gång varför gick denna lag igenom?
Hur jag än vänder och vrider på det så har jag mycket svårt att förstå motiven.
Jag har frågat runt i min omgivning, och ingen ha haft en idé om vad det är som ligger bakom.

Skall ni sälja informationen vidare till företag? Bli det nya svenska Google? I förlängningen börja använda informationen vid speciella åtal? Jag minns fortfarande hur Polisen fick tillgång till biobanken (på olagligt vis) för att kunna bevisa Anna Lindhs mördare skyldig. Nu är det på väg att bli lagligt (i efterhand) för Polisen att använda sig utav detta, gigantiska DNA-register i sammanband med brott (Se Dagens Medicin). Detta var otänkbart innan Anna blev mördad.

SÃ¥, frÃ¥gan är väl när nästa hemska händelse skall ske, sÃ¥ att Polisen först fÃ¥r temporär tillgÃ¥ng till FRA’s signalspaning, och sedan en permanent, lagstadgad sÃ¥dan?
Ifall det fortsätter i den här takten sÃ¥ lär vi ha ett liknande politiskt klimat som i George Orwells ‘1984’ lagom till jul!

Utanför dessa konspiratoriska tankar så står en fråga klar:
Varför, varför och än en gång: VARFÖR?

Riksdagens gemensamma paranoia tycker jag verkar vara det största säkerhetshotet i debatten.
De har säkert utmärkta anledningar till att göra detta, och förhoppningsvis så har de en mycket genomtänkt plan för att lösa ovanstående problem med eventuella läckage, minskade investeringar, mer brus (och sämre utdelning) vid avlyssning och minskat förtroende för politiken genom urusel representation. Förhoppningsvis så är det inte inkompetens.
Jag hoppas verkligen det… hoppas…

Tokyo by night
Photo by Formfaktor

“Kom igen nu kompis!”
“Nu kör vi istället, vad säger du?”

Du sitter liksom i förarsätet fast du fattar det typ inte. Trampar inte på gasen, sitter och bludar. Vi åker på en helt egen väg och jag är bara här tillfälligt, zappas snart vidare.

Så jag ruskar om dig litet snällt samtidigt som jag viskar:
“Kom igen nu kompis!”
“Nu kör vi istället, vad säger du?”

Och du vaknar upp ur din djupa dvala och svarar:
“Oj, är det sÃ¥? Ok, men vi tar det försiktigt, det var sÃ¥ länge sen jag körde, ok? AlltsÃ¥ jag vill ju inte krocka. Du fattar va?”

“Ah jag fattar. Det är lungt, det finns säkerhetsbälte och jäkligt schyssta försäkringar. HejdÃ¥, vi ses sen pÃ¥ den stora vägen kanske, mellan äventyren alltsÃ¥!”

Jag har aldrig varit särskilt bra på att shoppa. Det var en gång, när jag gick i tredje/fjärde klass som jag shoppade en bunch med prylar. Det var leksaker för ca 300 kr, direkt efter julafton. Jag fick en ny X-Men actionfigur, en Batmanbil och några fler figurer tror jag. Det var kul. Sen dess har det inte gått lika bra, jag har alltid haft svårt att köpa saker.

NÃ¥gra tankar kring shopping:

För det första: KÖP DET INTE. Detta är mer utav en regel än ett undantag. Jag behöver väldigt få saker, även fast mycket kan få mig att tro det motsatta. KÖP DET INTE alltså!

Mina behov:

  • Mat
  • Boende (i Sverige, varmt)
  • Kläder för väder
  • SjukvÃ¥rd
  • Vänner
  • Drömmar och framtidstro

Resten är lyx!
Om jag nu mot förmodan anser mig behöva detta objekt så brukar jag ställa mig dessa frågor:

  • Behöver jag detta?
  • Hur mÃ¥nga har jag redan?
  • Kommer jag att använda den, och hur mycket?
  • Hur länge kommer den att hÃ¥lla?
  • Kan jag lÃ¥na den frÃ¥n nÃ¥gon vän?
  • Klarar jag mig utan den?
  • Kan jag underhÃ¥lla den själv, eller behöver jag professionell hjälp?
  • Kommer jag att underhÃ¥lla den själv, om jag kan?
  • Kan jag reparera den själv?
  • Har jag undersökt och jämnfört bästa kvalitet för bästa pris?
  • Hur gör jag mig av med den pÃ¥ ett bra sätt när jag har använt klart den?
  • Är den gjord pÃ¥ Ã¥teranvänt material, är den Ã¥tervinningsbar?
  • Äger jag nÃ¥gonting som jag kan använda som substitut?

Denna lista kommer från Amy Dacyzn.