Om du blev ledsen för att dina vänner var exk­luderande, så var det inte deras fel.
Om du blev orolig över kli­matet så var det inte de feta vita männens körsätt det var fel på.
Om ditt hjärta gick i tusen bitar för att din älskare blev förälskad i en annan person så är det inte din älskare du skall beskylla för hjärtekrossandet.
Om du blev besviken på din pappas eviga vardags­drickande så var det inte hans beteende det var fel på.
Om du inte vågade uttala dig i klassen så var det inte din lärares fel.
Om du blev ski­tled­sen varje gång du blev sist vald i fot­boll, så var det inte lagkapten­er­nas fel.

Allt detta, det du upplever, är ditt eget fel. Det är dina kreationer. Dina känslor kommer från dig själv. Du ser saker, du hör saker, du smakar saker och du tolkar saker. Detta resul­terar i att du känner saker. Men känslorna skapar du först efter att du upplevt något. När du i framti­den upplever en lik­nande sit­u­a­tion, ref­er­erar du till den föregående händelsens känsla.

Om du blev ledsen för att dina vänner svek dig, så har du mis­stolkat sit­u­a­tio­nen eller låtit deras val påverka din lycka i för stor utsträckning. Varför baserar du din lycka på någon annans val?

Om du blev orolig för kli­matet så är det inte de feta vita männens körsätt det var fel på. Varför väljer du att bli orolig?

Om ditt hjärta gick i tusen bitar för att din älskare blev förälskad i en annan person så är det inte din älskare du skall beskylla för hjärtekrossandet. Det var ditt eget fel. Varför väljer du att tolka förälskelsen som ett miss­ly­ckande? Borde du inte älska din älskare oavsett vem han älskar? Är inte din förälskelse i sig målet, oavsett resul­tat? Kan du någonsin verk­li­gen verk­li­gen veta vad den andra per­so­nen känner eller gör? Varför är det ens vik­tigt för dig?

Om du blev besviken på din pappas eviga vardags­drickande så var det inte hans beteende det var fel på. Varför ställer du så höga krav på din pappa? Det var inte hans drickande det var fel på, det var dina drömmar som gjorde dig besviken. Varför behöver du ens din pappa för att kunna må bra? Är han kass på att vara med och förverkliga dina drömmar? Skit i honom!

Om du inte vågade uttala dig i klassen så var det inte din lärares fel. Väntade du på någons godkännande eller? Varför det? Tar du ingen plats, får du ingen plats.
Ingen kan eller kommer att ge dig den. Modet att prata är ditt att forma.

Om du blev ski­tled­sen varje gång du blev sist vald i fot­boll, så var det inte lagkapten­er­nas fel. Varför väljer du att bli ledsen? Finns det sociala anled­ningar till detta? Är du avvikande på något sätt? Grat­tis i så fall. Alla drömmer om att vara speciella, men ingen vågar vara speciell, utan anstränger sig till det ytter­sta för att vara normal. Kanske till och med lite speciellt normal. Ta stol­thet i att vara vald sist. Det är en ära som få får uppl­eva (bara en per match).

Bara du kan ta ansvar för dina känslor.
Känslor kommer från tankar och tolkningar, minnen och asso­ci­a­tioner.
Dina känslor är din egen kreation.

Krop­pen är ditt verk­tyg.
Det kan skadas, ibland temporärt och ibland per­ma­nent.
Men dina drömmar kan ingen ta ifrån dig eller skada. Dina tankar består oavsett hur krop­pen ser ut eller fungerar.

Den objek­tiva verk­ligheten är syn­nerli­gen sub­jek­tiv.
Du skapar detta i just detta nu.
Detta är dina ord, och inte mina.
Du skapar och tolkar orden just nu.

Ingen kan skada dig, endast du kan.