Häromdagen åt jag middag på en van­ligtvis trevlig restau­rang i Visby.
Trevligt sällskap, fan­tastiskt väder och doften av väldigt god mat!
När vi blev server­ade menyn så hälsade servitören på mig, han kände tydli­gen till mig sedan tidi­gare.
” – Har du lugnat ner dig nu då, när du blivit äldre?” frågade han.
” – Hur då, menar du?”
” – Inga demon­stra­tioner och sådant, du har fått kort hår, etc…”
Han såg sig lite osäkert omkring, blick­ade mot mitt sällskap för att söka någon slags bekräftelse på att det han gjorde var OK.
” – Man kanske inte får fråga sånt” sade han.
” – Du får fråga precis vad du vill” rep­lik­er­ade jag med ett brett leende på läpparna.

Det lämnade mig med en olustig känsla. Inte första gången jag bemötts på det sättet.
“Du skall nog se att det går över, lilla vän”.
Oavsett vilket prob­lem man bel­yser eller vilka förändringar man vill genomföra så bör de respek­teras som de är, oavsett vilken jädra livskris eller ålder man råkar vara i för tillfället.

När jag var yngre så tog jag och mina vänner ini­tia­tiv till flera demon­stra­tioner mot diverse lokala och glob­ala prob­lem. Om ni är nyfikna på vad/hur/när så finns det mesta doku­menterat här i bloggen.
Mina åsikter och metoder har utveck­lats sen dess (tack och lov!). Men det bety­der inte att det jag tidi­gare gjorde eller uttryckte är något som jag ångrar eller inte är stolt över.

Demokratin förutsätter att allas åsikter respek­teras, oavsett vilken ålder de befinner sig i.
Ingen grupps tolkn­ing av verk­ligheten bör ges en större tyngd än någon annans.
Sedan så är det så att alla med ett eget boende, egen inkomst, utbild­ning och alla de andra fördelaktiga attributen (talförmåga, kuk, het­ero­sex­uell läggning med mera) i vissa sam­man­hang fak­tiskt ges ett tolkningsföreträde (trots att deras logik kan vara sämre) framför de som saknar dessa tokiga, förutsägbara attribut.

Så, till alla er som stöter på lik­nande lösa beteen­den:
Stå på er, förihelvete.
Men välj era fajter med omsorg  .

/Robin